Kakelugnar

Historik och nutida renässans.

Kakelugn är ett samlingsnamn på eldstäder med yttre beklädnad av kakel. Våra kakelugnar består av en omramning i kakel med inbyggd eldstad. Till skillnad från klassiska kakelugnar med murade kanaler har vi ett modernt system där både konvektionsvärme och lagringsvärme samverkar. Våra kakelugnar har en separat förbränningskammare och rökkanal åtskild från kakel och murverk vilket ger snabb värme utan slitage på kakel och murverk. Dessutom lagras värme både i murverket och i ett internt värmemagasin för att sedan avge värmen långt efter att elden falnat.

Historia:

I Sverige utvecklades under 1700-talet en särskild typ av vedbesparande kakelugnar som ökade värmeeffektiviteten genom att låta värmen cirkulera i ett inbyggt rökkanalsystem. Under 1700-talet uppstod vedbrist i Sverige. Orsaken var järnverkens stora användning av träbränsle vid framställningen av stångjärn, vilket då var rikets största exportvara. Därutöver åtgick stora mängder ved för att värma upp bostadshus med hjälp av de ineffektiva öppna spisarna som då var den vanligaste värmekällan. Dessa öppna spisar släppte ut ca. 90% av värmen genom skorstenen. Viktiga konstruktionsförbättringar skedde efter att Rikets Råd, under ett sammanträde på Stockholms slott den 27 januari 1767 beslutade om ett forskningsuppdrag för att ta fram en mer energisnål eldstadstyp åt hushållen. Kakelugnen blev i Sverige under 1800-talet och 1900-talets början den viktigaste värmekällan för bostäder och liknande utrymmen.